Gör ett försök att bryta bloggfastan lite, även om jag tror det blir tillfälligt. Det har blossat upp en debatt om teologi- och pastorsutbildningar föranledd av ett utspel från den ständigt aktuelle och debattsugne Stefan Swärd. Jag har inte läst alla inlägg i debatten, och sannerligen inte alla bloggkommentarer, och jag kommer inte att försöka kommentera alla av de synpunkter som Swärd fört fram. Ett välformulerat och i många delar tänkvärt svar på Swärds tidiga inlägg har redan getts av David Willgren, doktorand i GT vid Lunds universitet, och som Swärd föredömligt och generöst låtit publicera som ett gästinlägg på sin egen blogg.
Det jag kort tänkte kommentera är Swärds senaste och vad jag förstår sista inlägg i debatten, i vilket han tar upp frågan om bibelsyn. Varning – det här kommer bli lite provokativt…
Swärd tycks mena att bibelsynen är det viktigaste som skiljer den ”akademiska” teologi han kritiserar från den konfessionellt baserade och praktiskt betonade pastorsutbildning han förespråkar. Jag tycker det här med bibelsyn är intressant, för detta är en av de vanligaste invändningar man får höra från frikyrkligt håll mot ”akademisk” teologi: ”På universiteten får man bara lära sig att kritisera och dissekera Guds ord, inte att ta emot och praktisera det och dessutom utgår man ifrån att Bibeln bara består av mänskliga skrifter.”
Nå, för det första: Bibeln ÄR skriven av människor! Och det finns inget som helst kontroversiellt i detta påstående – det har den kristna kyrkan vidhållit i alla tider. Vill du ha en skrift som fallit ner direkt från himlen eller som är direkt-dikterad från Gud får du gå till t.ex. Koranen eller Mormons bok, men inte till Bibeln. Att Bibeln består av en mängd olika skrifter, skrivna av olika människor på olika språk, i olika kulturer och av personer som förfäktar olika perspektiv och varierande åsikter borde inte komma som en överraskning för någon som studerat kyrkohistoria eller är det minsta bekant med kanoniseringsprocessen. Det var ju just detta faktum som föranledde Kyrkan att fastställa vissa urvalskriterier i bedömningen av de (nytestamentliga) skrifter som skulle anses värdiga att upptas i NT:s slutgiltiga kanon.
Som kristen tror jag naturligtvis också att Skriften är inspirerad av Gud, men jag tror det faktum att den faktiskt skrivits av människor av kött och blod behöver betonas starkare. Ofta möter man nämligen en munnens bekännelse till detta bland pastorer och ledare – ”jo, naturligtvis präglas varje skrift av dess författares personlighet och perspektiv” – men det är mycket sällan sådana insikter blir tydliga i bibelutläggningarna. Där är det snarast ett verbalinsperationistiskt förhållningssätt som dominerar. Verbalinspiration är en klassisk muslimsk syn på Koranen men speglar INTE en klassiskt kristen bibelsyn…
För det andra så är det slående hur säkra de som aldrig studerat teologi är över hur undervisningen i dessa ämnen ser ut vid statliga universitet och hur övertygade de är om hur kristna studenter hjärntvättas till att överge sin barnatro och börja ”tvivla” på Bibeln. Två osökta frågor växer nu fram: är det verkligen ”Bibeln” studenterna börjat tvivla på eller är det allt det de fått höra om Bibeln i sina kyrkor och samfund som senare visat sig vara inkorrekt? Om det senare, ligger problemet hos de vetenskapliga institutionerna eller hos de kyrkor som antingen är okunniga om eller medvetet slarvar med sanningen? Den andra frågan är hur de utan kunskap i frågorna kan vara så förtvivlat säkra på att det är otrospropaganda som får studenterna att revidera sina åsikter och inte just kunskapen själv? Sanningen, liksom. Den som vi alla påstår att vi värderar och söker. Ny kunskap brukar ju som bekant ibland ställa till det för förutfattade meningar, oinformerade föreställningar och förenklade världsbilder.
Självklart är det så att man vid ett sekulärt lärosäte inte kan utgå från en kristen syn på Bibeln. De bibliska böckerna studeras, språkligt och litterärt, som de människoproducerade samt historiskt och kulturellt betingade dokument de är. Man söker svar, med vetenskapliga metoder, på frågor som rör texternas ursprung, historia, receptionshistoria, innehåll och betydelse för en ursprunglig läsekrets, mm, mm. För att klara detta krävs specialkompetens inom en mängd olika områden, och de flesta nytestamentliga forskare är bara experter inom något eller några av dessa. Vad som däremot inte krävs är en personlig kristen övertygelse. Det går att vara en utmärkt historiker och exeget utan att vara personligt troende, och ett antal av världens ledande NT-experter har just ingen personlig tro att tala om. Frågor om en texts ursprung och tillkomsthistoria är nämligen historiska sådana och kan besvaras av tränade historiker och textkritiker som besitter de relevanta kunskaperna. Troende eller ej. Samma sak gäller en texts ursprungliga betydelse. Den får man insikt om genom att studera språk, lingvistik, antik judisk och hellenistisk historia och kultur och en mängd andra saker. Inte genom att gå på bönemöten eller ett par hundra gånger läsa samma bibelställe i översättning genom någon överambitiöst utformad bibelläsningsplan (jag skrev ju att det skulle bli provokativt ;)).
Var står Swärd i detta? Håller han med om att dessa färdigheter är viktiga för vår bibelkunskap? Hans blogginlägg gör oss tyvärr inte klokare. Å ena sidan skriver han att Bibeln är ”begriplig” och att dess ”budskap är fantastiskt tydligt”. Å andra sidan är Bibeln ”ingen enkel bok” och processen att lära sig förstå och tillämpa den är ”en livslång resa”. Om budskapet nu är ”fantastiskt tydligt”, varför tar det ett helt liv att lära sig förstå det? Jag skriver inte detta för att vara dryg eller märka ord utan för att det speglar den frikyrkliga kluvenheten inför utbildning inom bibelvetenskap. Å ena sidan ”är det ju bra” att lära sig hebreiska och grekiska och lära känna de antika kulturerna. Det kan ju ”skänka ljus” över texterna, som man brukar säga. Å andra sidan behöver den troende egentligen inget annat än en bibel på sitt eget språk och den helige Andes ledning för att förstå allt perfekt. Vi behöver ingen hjälp med att förstå Skriften. Inte av experter. Inte av akademiker. Inte av präster, biskopar eller något läroämbete. Är inte det protestantismens grundidé? Ljuset som akademiska studier kan skänka är därför alltid begränsat och aldrig nödvändigt, om man drar ut konsekvenserna av dessa resonemang.
Swärd hävdar att han har samma bibelsyn som Paulus och Jesus har, något annat vore förmätet menar han, och han citerar två skiftställen som stöd för detta påstående. Det ironiska är att skriftställena långtifrån är tydliga eller oproblematiska. Ingenstans i NT eller GT står uttrycket ”Bibeln är Guds Ord” att finna. Självklart inte, eftersom Bibeln som fenomen inte existerade när de nytestamentliga skrifterna författades. Den enda bok jag känner till som innehåller en genomtänkt och trovärdig självreferens är väl Michael Endes ”Den oändliga historien”. Bibeln innehåller ingen självreferens överhuvudtaget. Betyder det att vi inte kan kalla Bibeln Guds Ord? Nej, men det betyder att vi måste vara tydliga med vad vi menar när vi säger detta, och reflektera över hur det stämmer överens med det vittnesbörd som vi faktiskt finner i Skrifterna. Och för att referensen till 2 Tim 3:16-17 ska få någon relevans alls behöver vi ta reda på vad Paulus menade när han skrev detta. Vad menade han t.ex. med ”hela Skriften”? Innefattar ”utandad” med nödvändighet begrepp som ”inerrant” eller ”infallible” som ofta är viktiga för dagens evangelikaler, eller förstås det bäst på ett annat sätt? För att besvara dessa frågor behövs kunskap i koinégrekiska och gedigna bakgrundsstudier inom judisk, grekisk-romersk och tidig kristen kultur. Sån’t man pysslar med vid akademiska teologiska utbildningar… Och citatet från Mat 5 18-19 ska vi ju inte tala om . Att Swärd väljer det för att illustrera Jesu (och sin egen) bibelsyn är ju väldigt intressant, då det väl är ett av de mest omdiskuterade och problematiska Jesus-logia som vi har. Läs det tex tillsammans med Gal 3 och försök skapa en samstämmig NT-teologi om den mosaiska lagen utifrån det. Jag säger inte att det är omöjligt, men det låter sig knappast göras lättvindigt…
Det blir lite spridda skurar nu känner jag, men det finns en hel del i den kritik Swärd för fram som inte känns helt genomtänkt. Det grundläggande problemet är att han inte vill eller förmår skilja på bibeltolkningens två olika dimensioner – de vi ibland brukar benämna exegetik och hermeneutik. Exegetiken, som syftar till att förstå vad texterna betydde för en ursprunglig läsekrets, är primärt en vetenskaplig exercis, och bedrivs utifrån vetenskaplig metodik. Hermeneutik, som syftar till att skapa/finna relevans för skrifterna i nuet (jag förenklar medvetet här) innehåller också vetenskapliga element, men det är framförallt här som konfession spelar någon roll. Vetenskapen kan i bästa fall hjälpa oss att förstå hur en antik text troligen uppfattades i en antik kontext, men den kan aldrig tala om för oss vad den betyder för oss idag. På vilket sätt är Bibelns budskap relevant för oss idag, och hur kan vi låta det påverka och förvandla våra liv? Det är här någonstans som teologi börjar skapas, och i den processen ska Kyrkan naturligtvis inte bara vara närvarande utan stå vid rodret. Vi kan aldrig överlåta åt akademiker att utforma våra kyrkors teologi, men vi bör kunna låta experterna göra sitt jobb, vilket är att leverera oss ett så bra underlag som möjligt utifrån vilket vi skapar vår teologi. Är det problematiskt om dessa vältränade experter även innefattar pastorer och kyrkliga ledare? Tvärtom, vill jag hoppas…
Men idag hamnar vi ofta där, som Peter Enns nyligen tog upp i ett mycket intressant inlägg, att evangelikala ungdomar som studerar och doktorerar i bibelvetenskap vid beryktade akademiska institutioner och sedan kommer tillbaka för att betjäna sina församlingar och seminarier ofta upplever att det enda som värderas är deras titlar och examina, inte deras genom hårt arbete förvärvade kunskap. Och det är riktigt, riktigt sorgligt…
Tack för detta inlägget, som är mycket intressat för mig som oskolad och som alltid tycks ramla mellan stolarna. Varför provocera när det finns så stora möjligheter att samarbeta? Jag för min del njuter av att lyssna på lärda exegeter, som kan undervisa begripligt. (Det har hänt sådana tillfällen i mitt långa liv.) Det är väl ändå detta Stefan Swärd skulle vilja ha in i utbildning av pastorer rätt exegetik m.m.? David Willgrens Gästblogg är mycket bra. Varför då strida mot varandra i stället för att hjälpa varandra?
Missionsbefallningen är ju så tydlig, att vi lärjungar skall lära alla allt hålla allt Jesus sagt. Hur undervisar vi då begripligt?
Väldigt bra!
David,
Tror att jag förstår något av sådan frustration, även om jag kanske befinner mig mer på andra sidan utifrån ditt perspektiv. Att ha mycket kunskap är en sak, Viktigare än det är nog ändå att kunna betjäna andra med sådan kunskap och på ett ödmjukt sätt framföra den så att de ännu ej-kunniga får en inblick i svårigheterna man behöver brottas med, ta ställning till och utifrån detta förklara konsekvensen av att ha en inerrant- eller infallible-ståndpunkt. Så skriv gärna något som gör att icke-akademiker inser något utav problematiken och kanske blir lockade av att fördjupa sig i sakfrågan med hjälp av vissa ledtrådar!
Förresten du kommer väl till Örebro den 27e oktober?
http://www.folkbibeln.com/nyheter/temadag-i-oerebro-efter-debatt-i-dagen
David, jag har stor sympati för den känsla av frustration som jag anar bakom dina ord.
Tack för era kommentarer!
Gunnel: Jag ser inte det som att vi strider mot varandra. Personligen uppskattar jag Stefan Swärd och allt det han gör för att sprida Guds rike, men vi måste kunna diskutera sådana här frågor på ett konstruktivt sätt. Jag tror alla vinner på det i längden.
Theodor: Det där med bibelsyn är intressant och kan diskuteras utifrån väldigt många horisonter. Mitt syfte här var egentligen inte att problematisera termerna ”inerrant” och ”infallible” (även om det säkert kan göras) utan att illustrera vad jag menar är ett slarvigt bibelbruk. Swärd säger att han har samma bibelsyn som Paulus och Jesus och ”bevisar” detta med ett par citat, och här ville jag bara visa hur vi ofta ”läser” in en massa saker i texterna utifrån den tradition vi står i. Min fråga var egentligen inte ”har Swärd samma bibelsyn som Jesus” utan ”visar dessa bibelcitat att Jesus och Paulus förfäktade en modern evangelikal bibelsyn?”. Förutom det uppenbart anakronistiska i ett sådant påstående, är det ju genom noggrann exegetik och kultur-historiska studier vi kan få en uppfattning om dessa frågor, inte genom att sätta vår egen traditions synsätt som en tolkningsmall för hur bibliska personer tyckte och tänkte. Swärd illustrerar mao själv väldigt väl varför ”akademisk” exegetik är nödvändig – utan den är det omöjligt att på allvar syna och ifrågasätta de tolkningsparadigm vi fostrats in i.
Sedan är jag ingen positivist – vetenskapen är aldrig fri och obunden, och även vetenskapliga metoder är betingade av ideologiska och filosofiska grundantaganden. Men att säga att all exegetik och historisk forskning är kulturellt, filosofiskt och kontextuellt betingad är inte detsamma som att helt relativisera vetenskapen och säga att all exegetik är lika god. En del extremt postmoderna exegeter tycks mena just detta (tex David Clines) men jag håller absolut inte med…
Tommy: Tack, jo det finns nog en viss frustration i det jag skriver. Men jag menar också på allvar att den i min mening smått gnostiska bibelsyn som dominerar i många frikyrkomiljöer, inte minst karismatiska sådana, där bibelordet tolkas helt fritt från sin mänskliga (kulturella, historiska, och filosofiska) miljö är direkt skadlig och kan leda till grova vantolkningar av texten. Eftersom vi värderar Skriften och verkligen tror att Gud vill tala till oss genom den måste vi försvara sunda tolkningsmetoder, så att vi verkligen kan förstå budskapet så gott som det går, trots risken att missförstås och tas för ”liberaler” eller något ännu värre. Men här predikar jag för kören, vet jag ;)
Theodor: Jag glömde säga att jag kommer att vara en del i Örebro (och på ÖTH) under hösten, men jag vet inte om jag kan vara med just vid detta tillfälle. Men det ser onekligen intressant ut…
Jag är mer pastor än teolog men jag har stor respekt för människor som du David, människor som läst mer, fördjupat sig mer än jag själv. Men så mycket teolog är jag att jag ser det du ser och delar det du skriver.
Tack för ditt bidrag!
Jag hoppas verkligen på ett bra prestigelöst och öppet samtal om de här otroligt viktiga frågorna. Ett samtal där vi inte bara försvarar positioner, både inbillade och verkliga, utan där vi möts och kan gå vidare tillsammans.
Allt Gott!
Betydelsen av vetenskapen blir oftast oklar därför icke-akademiker inte inser vilka problem som ryms i bibelns texter, vet liksom inte att Bibeln säger en del saker som på något sätt måste förstås. Det är dessa exempel på problem som jag tror du som troende akademiker kanske lite oftare skulle kunna ta med i det du skriver så att även icke-akademiker kan hänga med i det som ofrånkomligt lätt blir ganska så abstrakt i tankens framställning. Medan jag funderade lite över det så undrade jag t.ex. om en klar skillnad mellan vetenskapens ramar och (oss) enkla Bibeltroende. Tänker på betydelsen av Noas flod för att kunna förstå sig på hur världen runtom oss ser ut. Man kan ju tycka att man inte ska hantera någon biblisk ram alls när man forskar (geologi, biogeografi etc) men bibeltroende kan ju hantera denna världshändelse som relevant information som vägleder oss för att kunna förstå de olika data bättre. Även detta är alltså ett uttryck för en viss bibelsyn som jag tror ingår i Stefans sätt att tänka och som går stick i stäv med det evolutionsbaserad forskning ”säger”.
Hur tänker du här?
Jag har följt debatten hos Swärd med intresse, det har varit lärorikt. Några frågor till dig.
1. Om de du talar om erkänner att Bibeln är skriven av människor i ett historiskt sammanhang, hur kan du då så lättvindigt hävda att ett verbalinspirationistiskt förhållningssätt dominerar? Det är inget jag stött på, men det kan ju bero på att jag mest varit i svenska kyrkan och EFK.
2. Jag har fått lära mig att den ontologiska ansatsen (synen på tillvarons väsen) är viktig vid kvalitativ forskning, hur kan det då vara irrelevant om exegeten är ateist?
3. Vad anser en akademisk exeget att Paulus menar med ”hela skriften”, och kan du förklara för en lekman hur man når den slutsatsen?
Allt Gott!
Hej Erik och välkommen hit.
Försöker mig på några helt korta svar:
1. Min erfarenhet är, som jag skrev, att det finns en dissonans mellan bekännelse och praktik här. Sällan hör man förkunnare eller bibellärare förneka att tex Lukas evangelium påverkats av författarens personlighet och egna teologiska profil, men i praktiken, dvs i predikningar och utläggningar, behandlas och tolkas Skriften ofta utifrån en förståelse som ligger nära verbalinsperation. Gäller naturligtvis inte alla överallt, men jag kan ju bara tala utifrån min egen erfarenhet.
2. Jag hårddrog lite ”to make a point” så att säga. Jag är ingen positivist (vetenskapen är fri och kan lösa alla problem) och jag tror heller inte att någon forskare kan bryta sig helt fri från ideologisk eller filosofisk betingelse, men jag tror även att det är viktigt att inte relativisera för mycket här. Det går att skilja på gedigen och undermålig forskning. Det finns beprövade vetenskapliga metoder. Och jag vidhåller att vi kan lära oss mycket från duktiga exegeter som utför sitt hantverk väl, även om de är agnostiker eller ateister. Men så ingår det också i den kritiska analysen att alltid räkna in ”bias” och ta hänsyn till ideologiska perspektiv och utgångspunkter, både när man reflekterar över andras forskningsresultat och egna föreställningar. Det kan tex resultera i att man kan acceptera en hel del av en viss forskares slutsatser men förkasta andra, då de grundar sig på en för en själv främmande världsbild.
3. Finns säkert flera olika slutsatser här bland ”akademiska exegeter”; jag har inte studerat detta i detalj. Det jag ville illustrera är att vi ibland lite slarvigt hänvisar till Bibeln som stöd för någon uppfattning vi har utan att först ordentligt ta reda på vad skriftstället egentligen säger. Stefan bjöd ju själv på detta exempel i sitt inlägg, så det var därför jag använde det. Det enda vi med säkerhet kan säga att Paulus, av uppenbara skäl, knappast refererade till den kristna Bibeln som vi känner den – bestående av GT och NT – och redan där får ju Stefan problem; vi kan ju knappast säga att vi har samma syn på Skriften som Paulus hade när vi inte talar om exakt samma Skrift! Jag förstår att även Stefan inser detta, men samtidigt vill jag åt hans retorik lite. Han skriver ganska självsäkert att han har exakt samma bibelsyn som Paulus och Jesus, påstår att de som inte har samma syn som honom är förmätna (det är ju faktiskt vad han hävdar), och bevisar sin tes genom att citera två bibelställen som faktiskt inte alls bevisar det han påstår.
Åter till Paulus – jag anser att det finns ganska goda textmässiga belägg (i vissa apokryfiska och pseudepigrafiska skrifter, i Josefus samt i de kanoniska evangelierna) för att det sannolikt fanns en stängd gammaltestamentlig kanon under Pauli tid, och därför tror jag det finns goda grunder att anta att det Paulus avser med ”hela Skriften” är den judiska Tanak, dvs de skrifter som i den kristna Bibeln går under namnet Gamla Testamentet.
Theodor: jag är helt klart skeptisk mot kreationisters sätt att bruka Bibeln; jag tycker helt enkelt inte att det är ett sunt bibelbruk de står för. Frågor om världens beskaffenhet besvaras bäst av naturvetenskaplig forskning, och jag tror inte att det hjälper vårt sanningssökande framåt att lägga en en viss tolkning av vissa bibelställen som ett raster över hur vi förstår naturvetenskapliga forskningsresultat. Men det här är inte lätta frågor, för i någon mån har vi ju ändå en massa raster genom vilka vi tolkar världen, i form av världsbilder, ideologier och verklighetsuppfattningar, och det gäller inte bara troende.
Vad gäller kreationism, ID eller teistisk evolution är jag faktiskt agnostiker fn. Då jag finner både kreationism och ID problematiska har jag velat ge teistisk evolution en chans, men jag tycker den är minst lika problematisk, och dessutom leder den till reella teologiska problem som jag tycker att dess förespråkare ibland avfärdar lite väl snabbt. Men det är en fråga jag sugit på att återkomma till i en egen bloggpost – får se om jag kommer till skott där ;)
Joachim: Tack för dina vänliga ord. Och du är definitivt teolog – en duktig och reflekterande sådan…
David din ståndpunkt känner jag till och jag naturligtvis respekt för den även om jag själv inte delar den, men jag ser framemot ett gott samtal om det. För närvarande tror jag att Bibelns berättelse även om en världsvid flod behöver uppfattas som sann. Frågan är för mig hur du härleder din tanke om just det exemplet jag gav till din bibelsyn. Eller och nu blir jag lite småelak, är det så att förståndet till syvende och sist får vetorätten om vad man kan/ska tro kanske för att att inte framstå som helgalen i den vetenskapliga världen…. Det behöver inte vara så. Jag är självklart intresserad att veta din tanke här men jag anar ändå att det där med vetenskaplighet kan ha en större betydelse än vi kanske ens vill erkänna…. Kanske jag har fel jag avfärder den inte som en faktsik möjlighet men än så länge är jag tveksam…
Theodor: Vill bara förtydliga att jag inte alls avfärdar tanken på en historisk syndaflod, men att utgå från Bibelns detaljbeskrivningar när vi studerar naturen tror jag inte är sunt bibelbruk. Det var inte i detta syfte som berättelserna nedtecknades. Jag menar, jag har hört seriösa diskussioner om varifrån ljuset kan ha kommit de första fyra dagarna efter att Gud sa ”varde ljus” eftersom solen inte skapades förrän dag fyra. En teori bland kreationister var (är?) att det kan ha kommit från en nebulosa. Jag menar, for real? Är det verkligen så skapelseberättelsen ska förstås? Jag tror inte det…
Dessutom har kristna alltid varit öppna för att tolka delar av Skriften icke-litteralistiskt (tex typologiskt och allegoriskt), även långt innan Darwins tid. Även för någon som Augustinus var det självklart att 1 Mos 1-2 inte skulle tolkas som en bokstavlig beskrivning över hur jorden kom till. Det här har ingenting att göra med hög eller låg Bibelsyn – dvs huruvida Skriften är inspirerad eller ej – utan med med hur de inspirerade skrifterna ska förstås…
David: du har självklart rätt i att hävda att skapelseberättelsen inte ska betraktas som en vetenskaplig redovisning. Själv uppfattar jag den dock som en historisk berättelse, inte som poesi om än texten har ett speciellt upprepande sätt att återge VAD som skedde, INTE HUR så långt texten inte uttalar sig om ”hur”, vill säga. Det som sägs i historisk mening tror jag dock att vi får ta som sant men självklart utifrån ett tittarperspektiv där ”solen går ner” fast vi vet att den inte gör det utifrån ett vetenskapligt perspektiv.
Jag anser dock att man frimodig får tänka och fundera kring även detta ljus, varför inte? Visst kan vi fundera vilka enorma konsekvenser den där ofantliga vattenmassa måste haft för inverkan på jordskorpan och kanske tom förorsakat att jordens yta i viss mån ser ut som den gör i världen när det gäller berg osv… Jag tror alltså att vi inte ska vara för rädda att försöka leta efter bevis för saker som finns nämnda i Bibeln. Med försiktighet och ödmjukhet så klart, om man så vill. Självklart är det inte lätt i dagens samhälle att göra så och nån verklig forskarbana kan man nog glömma när man tror på Noas flod och skapelsen så det kräver i vissa lägen säkert att man inte gör stort väsen av sig, men jag har nog stort intresse i det man upptäcker och läser gärna från båda håll. Jag läste Gärdeborns bok ”Intelligent skapelsetro” och anser att han har mycket viktigt att säga där, Samtidigt läser jag också evolutionisternas kommentarer på hans bok och väger in båda. Jag befarar att vi allt för lätt låter oss trycka ner av den etablerade vetenskapens intoleranta sätt att betrakta allt som handlar om tankar från Bibeln. Det är inte lätt alla gånger att förstå och tolka det Bibeln säger men jag uppmanar alla att ha mod att gå mot strömmen!
Och då återkommer jag till bibelsynen. Vad i din bibelsyn gör att du kanske ändå förkastar mitt sätt att se på detta? Om jag formulerar om min fråga: vilken bok om bibelsyn (gärna svenska) återger ditt sätt att tänka bäst?
Tack för svaren David. Fint att du ger utrymme för viss skepsis mot icke-kristna exegeter. Bra att du nyanserar din kritik mot Stefan Swärd som var orättvis. Dina långa resonemang om specialkunskaper och svårigheter faller ju lite när du kommer till den enkla slutsatsen att Paulus syftar på GT. Nu var jag provokativ, men det har ju du också varit, så det ursäktar du väl? Slutligen vill jag veta på vilket sätt Gud inspirerat skriften. Jag förstår att den inte är dikterad, men NÅGON betydelse måste det väl ändå ha för hur vi ska förstå Bibeln. En agnostisk exeget bortser säkert från det, och du verkar ju mena att det inte har någon större betydelse för hans exegetiska hantverk. Både du och David verkar mena att man kan behandla historiska frågor vetenskapligt utan att ta ställning till de övernaturliga inslagen, men det är väl inte logiskt. Ta uttåget ur Egypten till exempel. Om faraos armé dränktes i Sävhavet så har det väl historisk betydelse?
Allt Gott!
Erik: På vilket sätt var min kritik orättvis, och hur faller mitt resonemang? Återigen, exemplet med Paulus bibelsyn kommenterade jag bara för att Swärd nämnde det – jag tyckte det var ett bra exempel på slarvigt bibelbruk. Om man vill visa att Paulus bibelsyn var identisk med en modern evangelikal sådan så får man anstränga sig hårdare. Eller för att vända på steken – det är fullt möjligt att hålla med Paulus till 100% om att Skriften är utandad av Gud och samtidigt definiera sin bibelsyn radikalt annorlunda än moderna evangelikaler. Och ja, det är även relevant att Paulus endast hänvisade till GT, för vår tro på NT som inspirerat finner ju då ingen uppbackning här… Men det här var ingen stor poäng i mitt inlägg, bara ett exempel som Swärd själv serverade.
Erik och Theodor: Jag går inte in djupare på bibelsyn nu, då det kräver mer eftertanke och tid att skriva runt det än vad jag kan ge nu, men i korthet tror jag absolut man kan ha en hög bibelsyn (stark tro på inspiration) utan att vare sig omfatta fundamentalistisk bokstavstro, kreationism eller verbalinsperationistiska tankegångar. Tanken på mänskliga element i Bibeln handlar inte om korruption utan om insikten att Guds ord alltid måste inkarneras innan vi kan ta del av det. Det vanliga resonemanget om att vi med en sådan syn sätter oss till domare över Bibeln och över vad som är gudomligt och mänskligt i den leder lika fel som om vi skulle börja skilja mellan den gudomlige Kristus och den mänsklige Jesus. Chalcedonsk kristologi bekräftar visserligen Kristi två naturer men samtidigt att dessa naturer är oskiljaktiga. Jag tror man bör tänka liknande runt det skriva Ordet – det är i det mänskliga som det gudomliga möter oss. Dualismen mellan mänskligt och gudomligt är en gnostiskt inspirerad tankegång och den hör inte hemma i kristen teologi, vare sig det rör kristologi eller bibelsyn…
David Nyström!
Tack för att du svarade mig! När SMF bildades var de flera med olika utbildningar och begåvningar som arbetade tillsammans och även i fortsättningen. Hittade en bok av William Bredberg om fil. dr. Erik Nyström. Då var det genast teologi, pedagogik och filosofi som grundutbildning i samma arbete. Nu har vi internet och ingen kan hindra oss oskolade att följa samtalen. Problemet är för er att transformera ner er kunskap till begriplighet. Hur behandlas till exempel Danielsboken ur alla vinklar på Lunds universitet? Jag för min del fattar inte förre ärkebiskopens språkbruk men följer vad tre kvinnor skrivit om senaste intervjun. Första förutsättningen för textförståelse är väl ändå att låta det stå som står där utan intellektuell analysering?
Jag kommer att följa din Blogg och hoppas fastan är över snart.
Allt gott
önskar
Gunnel Bergstrand
[...] och kommentera frågor som ställts. Notera gärna att disputerade kyrkohistorikern David Nyström har skrivit om detta på sin blogg och katoliken Bengt Malmgren har också kommenterat detta på [...]
Stefan Swärdh försöker ändå få fram ett perspektiv i ett problem med liberalteologi som våra pastorer influeras av i sina studier. Man behöver på allvar fundera över vad som händer när författarskap etc undergrävs i studier istället för att stärka. Att ta ett steg ifrån att predika Guds Ord sker på olika sätt idag. Intressant att notera är att Ekman i sin sista predikan på europakonferensen gör precis samma sak, fast från en annan vinkel. ” Vi går utanför biblisk historia till historien” och sedan målar han upp martyrskapet kring Petrus mestadels utifrån vad kyrklig tradition säger och inte Guds Ord.
Det är med andra ord ett fenomen som inte varit lik det lekmannaskap vi hasft i frikyrkligheten, istället har vi numera pastorer som vill problematisera, precis som du själv gör David och en del andra teologer istället för att fånga den profetiska skärpan i den Swärdh skriver.
Uppskattar dina reflektioner mycket, David. Din röst behövs i bloggosfären!
Jonas Q
Det är orättvist att anklaga Swärd för slarvigt bibelbruk bara för att han lyfter fram ett par rader utan att problematisera dem. Får man inte referera till Bibeln längre utan att vara exeget? Om det är vilseledande att säga att hela skriften är inspirerad av Gud utan att definiera närmare så tycker jag det är du som har bevisbördan att förklara vad inspirerad betyder
Jonas Q: Tack för de vänliga orden!
Erik: Swärds inlägg handlar (delvis) om bibelsyn och han hävdar där att han har samma bibelsyn som Jesus och Paulus. Det är ganska stora ord i min mening, då de implicerar att alla som inte ställer upp till 100% på hans formuleringar inte bara misstycker med honom utan även med Paulus och Jesus. Han backar upp detta med en slarvig argumentation från Bibeln. Inte katastrofalt slarvig – jag har sett mycket värre – men tillräckligt slarvig för att den kunde tjäna som illustration i mitt eget inlägg. Den är nämligen ett exempel på hur vi ofta utgår från våra egna åsikter och sedan söker stöd från dem i Bibeln. Detta är eisegetik, dvs processen när vi läser in ngt i texten, vilket är motsatsen till exegetik, genom vilken vi söker en förståelse av texten på dess egna villkor.
Som sagt, dennaa lilla kritik var knappast det centrala i mitt inlägg, men jag tycker ändå inte den var orättvis. Du tycker annorlunda, och det är du naturligtvis fri att göra…
Väl formulerat David! Håller fullständigt med.
För egen del gick jag in i det akademiska studiet med (vad jag anser i nuet) en felaktig, ogrundad och naiv uppfattning angående Skriften. Brottningskampen mellan mitt ifrån frikyrkan nedärvda perspektiv och det via akademin förmedlade – var stundtals svår (måste jag dock erkänna). Ärliga böner från min sida till Herren varvat med läsning av olika exegeter (Wright, Ehrman, Sanders, Dunn, Bauckham, Bock osv) kombinerat med språkstudier (hebreiska och grekiska) innebar slutligen att jag fann en hållbar och solid bibeltro (om man så vill); även om den avviker diametralt från den verbalinspirationsliknande varianten som jag hade med mig till mina studier initialt.
Givet min böjelse för reformert teologi finner jag Swärds oro vara obefogad emedan Gud sörjer för sina blivande tjänare, att deras andliga utveckling blir sund; så att de blir goda förvaltare av den sanning som Gud vill förmedla till vår trasiga och fallna värld.
mvh Magnus (TK)
Det är ett sant nöje att läsa dina välskrivna texter och jag skulle önska att du bröt bloggfastan lite oftare! Nu en mycket sen respons. Jag skriver från en smal kunskapsbas men med uppriktigt intresse. Tar bara upp den del jag undrar över.
“Exegetiken, som syftar till att förstå vad texterna betydde för en ursprunglig läsekrets, är primärt en vetenskaplig exercis, och bedrivs utifrån vetenskaplig metodik. Hermeneutik, som syftar till att skapa/finna relevans för skrifterna i nuet (jag förenklar medvetet här) innehåller också vetenskapliga element, men det är framförallt här som konfession spelar någon roll.”
”Det går att vara en utmärkt historiker och exeget utan att vara personligt troende, och ett antal av världens ledande NT-experter har just ingen personlig tro att tala om. Frågor om en texts ursprung och tillkomsthistoria är nämligen historiska sådana och kan besvaras av tränade historiker och textkritiker som besitter de relevanta kunskaperna. Troende eller ej. Samma sak gäller en texts ursprungliga betydelse. Den får man insikt om genom att studera språk, lingvistik, antik judisk och hellenistisk historia och kultur och en mängd andra saker”
Du beskriver exegetiken som en vetenskaplig exercis som kan utföras med samma resultat av den som har rätt kunskapsmässiga verktyg och metoder, oavsett hur den operationelle exegetens världsbild/tro ser ut. Just sådana utsagor gör mig lite nervös och tvivlande. Nervös att det kan vara utslag av en tappad skärpa, tvivlande av skäl jag vill förklara. 1981 hörde jag Harald Riesenfeld komma med liknande budskap. Bibeln nyöversattes av exegeter som honom, folk med specialkunskaper som borgade för en korrekt översättning, oavsett översättarens egna preferenser.
Så till min invändning/fråga: Forskare inom historiedisciplinen lägger sig ofta vinn om att beskriva sin historiesyn, om den exempelvis är materialistisk, just för att det är relevant för resultatet. Inom exegetiken (där historiesyn ingår), och vars resultat ju borde vara ännu mer laddat, är detta tydligen överflödigt, då resultatet inte färgas av forskarens världsbild. Är det för att instrumenten man använder är mer kliniskt vetenskapliga… Eller varför går då just denna disciplin fri? Utveckla det gärna vid tillfälle, det är risk att jag missförstått dig.
Eller är det exegetiska resultatet inte så eldfängt, är det ”bara” hermeneutiken som är det? Det går väl ganska väl att föreställa sig skriftrum där själva det exegetiska resultatet svårligen går opåverkat av den konfession/världsbild översättaren äger (GT-profeters förutsägelser etc). Seth Erlandsson har skrivit minst två böcker där han (som part i målet förvisso) beskriver hur mängder av verser i B2000 respektive SFB blivit väsentligt olika översatt just pga bibelforskarnas skilda världsbilder som givit olika bild av vad som ansetts möjligt för den ursprunglige mänskliga författaren att i den givna tiden skriva (om gudomlig inspiration och inandning saknats). Detta trots att språkliga, historiska och andra specialkunskaper varit likvärdiga i den exegetiska processen.
Naturligtvis hade bibelkommissionen större resurser och fler forskare, men skulle Erlandsson ha rätt, om så bara i 20 procent av exemplen han anför, så sluter jag mig till att det talar emot din såväl som Riesenfelds mer optimistiska beskrivning av exegetikens konfessionella oberoende.
Intressant bloggpost David.
Ja det är verkligen tragist att dessa ungdomars kunskap inte uppskattas på rätt sätt. Vi borde vara bättre på att ta tillvara den kunskapen om ordet som finns i de olika församlingarna. Och inte bara uppskatta en titel.
[...] http://metanoiablog.wordpress.com/2012/08/11/kommentar-till-debatten-runt-teologi-och-pastorsutbildn… [...]